Som sagt så mår jag inte så bra, men ni behöver fortfarande inte oroa er, jag har kontakt med min LCC (kontakperson) samt med mamma och pappa. Det är även flera här i USA som stöttar mig vilket gör det hela lite enklare, att få höra saker som "det är inte ditt fel", "du är värd bättre" osv får mig att orka ta mig igenom allt. Jag sa alltså idag till min kontaktperson att jag vill gå in i rematch (=jag har två veckor på mig att hitta en ny värdfamilj, får självklart hjälp med det av föreningen). Imorgon har jag ett möte med värdföräldrarna och min kontaktperson, det känns tufft men ändå väldigt skönt. Just nu känns det som det endast kan bli bättre. Jag vill absolut inte åka hem, även om jag för tillfället känner mig väldigt ensam och sårbar. Men jag ska ge det en till chans, det här har varit min dröm så himla länge och jag vill inte att någon/några ska få förstöra det för mig.
Skriver mer imorgon. Det är otroligt skönt att skriva här, skriva ner mina tankar och känslor.

Såg en bild med ett citat tidigare idag: "I'm not crying because I'm weak, I'm crying because I've been strong to long" tycker det stämmer överens med mina känslor just nu.